Stunder av verklighet.
I måndags var jag på stadsbibblan här i Gbg. Där såg jag skådisen och regissören Jan Jönson hålla sitt föredrag Stunder av verklighet. Eller rättare sagt berätta sin berättelse. Efter att ha varit skådis på dramaten så hamnade han på Kumlafängelset där han regisserade fångar i Samuel Becketts I väntan på godot. Senare fick han åka över till USA och San Quentin-fängelset där han gjorde samma sak med fem långtidsdömda fångar. En berättelse som inrymmer skratt och tårar, en ibland helt absurd berättelse, om vakter som står med skarpladdade vapen mot fångar som samtidigt repeterar en pjäs på golvet nedanför, en berättelse om medkänsla, ära, stolthet, mänskliga relationer, människans grymhet, samhället, ja… om livet. Jag såg han för 12 år sen på Wendelsbergs folkhögskola – då höll han på och berättade i 8 timmar. Hela dan. I måndags var det bara 4 timmar långt… Jan Jönson är en speciell människa, med en alldeles speciell energi, utlevandes, teatral men med så mycket hjärta att han nästan ser ut att gå sönder när han spelar upp allt. Publiken stod upp efteråt och applåderade. Får ni en chans att se honom berätta om dessa livsöden – GÖR DET! Jag lovar att ni kommer att få en fantastisk upplevelse. Man får ha ett hjärta av hårdaste sten för att inte bli berörd av hans historia. Jag rekommenderar denna varma, otäcka, vackra, sorgliga och livsbejakande berättelse till alla!
KRAM!
Anders