Publikrekord, Pia, Kent, Håkan och myggtrassel…
Hej igen kära mästerkattsläsare!
Efter en veckas frånvaro här på bloggen är det hög tid att uppdatera lite vad som skett. Dagarna här i Skåne har varit upptagna bl.a. av repetitioner med Pia Eriksson – ny skådespelare i gänget som vi hälsar välkomna! Mer om detta längre ner i denna blogg!
Ja, nu är vi alltså i Skåne och i tisdags 22 juli slog vi publikrekord på vår turné med 664 st personer i Malmö folkets park! Riktigt skoj! Det var en mycket bra spelning men det som var lite mindre skoj var att myggorna trasslade. Bosses la av först och lite senare i föreställningen slutade min att fungera så det blev att ta till alla röstresurser man hade. Det gick ändå rätt bra även om de längst bak hade svårt att höra. Jan-Egils mygga fungerade dock som tur var och nu har vi bytt till nya så nu ska det förhoppningsvis fungera för alla!
Ja, så är det med tekniken ibland, vi människor styr och kontrollerar mycket men inte allt… 
Skåne har bjudit på fint väder och i onsdags hade vi en ledig dag så på kvällen begav jag mig till Helsingborg för att se Håkan Hellström och Kent. Skönt att ”komma iväg” lite och göra andra saker som vanligt folk gör… Man kan ju inte bara sova, repa och spela föreställning som det ibland känns som man gör
Riktigt bra konserter var det med Håkan som gräddet på moset. Allt från inledande ståpälsframkallande Tro Och Tvivel, min personliga favorit Hurricane Gilbert till souldrypande underbara tår-i-ögat-sången Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger. Aaah fint fint! Kent var också bra med en inledning som slog undan fötterna på de flesta: Stenbrott, Blåjeans och Ingen Kommer Att Tro Dig. Samtliga hämtade från den 13 år gamla debutskivan och så vitt jag vet sällan spelade live på senare år (iaf Stenbrott och Ingen Kommer…).
Det där med ledig dag var väl inte riktigt sant… för på dagen hade vi repat med Pia! Hon kommer att ersätta Jan-Egil på större delen av Sverigeturnén och igår i Glimåkra hade hon sin premiär! Trots mycket kort intensiv rep-period gjorde hon ett mycket bra jobb och det gick fantastiskt bra! Och det kommer bara bli ännu bättre ju mer vi får spela ihop oss. För det är ju så det går till med teater. Man jobbar med människor, nära varann och vi måste alla känna av och lära oss varandra! Flera kul och spännande föreställningar väntar oss nu framöver!
Igår var det alltså premiär för Pia och jag vill tacka henne för den härliga entusiasm hon har fört in! Hon är väldigt proffsig och har fört in nya element, tankar och möjligheter till spel i föreställningen.
För det är ju så att det blir en skillnad när man spelat mot en man 200 ggr och plötsligt har en kvinna samma roll – det ger upphov till mycket nytt och spännande. Visst, det kan vara lite frustrerande ibland också och man kan tänka: ”hmm förrut gick han alltid till höger där och inte vänster och…”. Men det är så mycket mer. Inte bättre eller sämre, utan lite annorlunda… man förändrar små ting, nyanser… det är det som är spännande med att vara skådespelare…
Möten – ständigt dessa nya möten med människor, rörelser, texter och olika energier. Man formar sig, ändrar, pillar och prövar… Ett ständigt arbete som utvecklar! Som utvecklar mig som skådis men också som människa.
På ett sätt kan man säga att föreställningen aldrig blir klar eller färdig. Den formar sig, förändrar sig och lever. Lever sitt eget liv… En levande föreställning. För det är ju fantastiskt kul att man ff kan hitta nya grejer, spelmöjligheter och nya nyanser efter att ha spelat den 200 ggr…! Det är det som är så kul, att det finns en nerv där… allt kan ske! Och det sker där och då! Här och nu!
Och visst var väl vi alla lite extra nervösa igår, förväntansfulla… kanske var Pia mest nervös ( ganska förståeligt… )
Föreställningen startade och Pia sa sin första replik: ”En gång för länge länge sedan i ett land långt långt borta låg det en kvarn. På kvarnen bodde den gamle mjölnaren, hans tre barn, en åsna och en…. häst!”
VA??? Vad sa hon? Häst??? Driver hon med oss (tänkte både jag och Bosse) Shit…. Hahahahaha….!!! Naturligtvis skulle det sista ordet vara KATT och inget annat men Pia sa alltså HÄST!!! Föreställningen fortsatte och det gick som sagt var jättebra och det roliga var att efteråt var Pia helt omedveten om vad hon hade sagt… Hon var så ”i det”, så koncentrerad att hon inte märkt att hon sagt häst…. :-) Ja… livet är fullt av överraskningar!
Efter spelningen igår åkte jag, Bosse och Torgunn (regissören) och badade. Mycket skönt! Att hoppa från trampolin är underskattat! Skoj skoj!
Senare på kvällen såg jag och Jan-Egil (också kallad Gille) filmen Arn som var helt okej, många som knäppte sina händer och bad filmen igenom men helt okej/bra skådisinsatser. Gille gillade den dock inte så mycket. Kanske för att det var en svensk film…?
Idag fredag har vi vart lediga så jag har ägnat dagen åt lite textpluggning av farsen Funny Money som jag ska spela i Göteborg de två första helgerna i augusti. Sen har jag vilat lite – också viktigt! Man behöver återhämta sig ibland.
Nu blir det snart mat, vi ska grilla fläskfilé – mums!
Sköt om er där ute!
Peas and Rice! (Från extramatrialet av Hot Fuzz – helt galen engelsk komedi-actionfilm som måste ses! På extramatrialet driver de själva med vissa scener från filmen och ovan tagna replik sägs av en präst som skjuts ner och i samband med det (i orginal) skriker: Jesus Christ…! Fantastiskt roligt! 
)
/Anders