Grönlingen…
…är en utrotningshotad fisk som finns i en bäck i Spånga som vi besökte idag. Caféet vid Eggeby gård där vi spelade är döpt efter den märkliga fisken som inte finns på så många ställen i världen.
Spelningen gick fantastiskt bra, håller med Bo. En sån koncentration och energi från publiken. Man blir glad. Lycklig. Publiken bestod av barn från lite olika nationaliteter och vissa kunde inte svenska så bra och då passar vår föreställning väldigt bra, den är visuell, fysisk och tydlig. Man blir alldeles varm inombords av en sån publik som strålar så och lyssnar och lever sig med. En sex-åring sprang fram efteråt och sa: ”Det var jätte jätte jätte jätte jätte coolt!” Allt jag hade att svara honom var ett stort leende jag sprack upp i.
Sen in till Stockholm, snabb dusch på hotellet och iväg på audition för reklamfilm. Träffade bror Bengt som också var där och vi åt en lunch ihop efter det. Trevligt.
Sen ännu mer samkväm. Jag och Bo träffade vår gamla klasskompis från Wendelsberg: Jenny Bratwurst Sundell.
Jenny pluggar till polis och har världens bästa smittande skratt! Mycket trevligt snack.
Och visst blev det en pilsner senare på kvällen med Mister Bo. Tillsammans med indiskt på en restaurang vi var helt själva på när vi kom och ff helt själva på när vi gick…
Dagens frisör i Spånga: Klippettan.
Mjaou!
Anders